Så himla svårt det kan vara ibland.
Det finns så mycket borden och måsten som jag inte klarar av , främst är det träning och att äta bra kost som just nu liger i träda för mig. Men det jag retat mig mest över de sensate dagarna är hur lite jag lyssnar på andra människor.
Jag märker hur jag stänger av och bara nickar och ler när någon börjar prata om sin familj och sin vardag. Jag nickar och ler men är egentligen någon helt annan stans. Och var jag egentligen är har jag inte någon aning om. Det känns som om jag är i ett icketillstånd.
Jag som hela tiden, eller för det mesta tyckt att varje människa bär en historia och intresserat mig för personers liv. Nu tycker jag mest det är tråkigt och ointressant när man berättar om sina bilköp, räntor och barnsjukdomar. Hur ska jag hitta tillbaka? Är det bara en fas eller vad är på gång?
Publicerat av mblogg 
