Eremiterna i Tajgan

I ryssland finns det ett antal människor som kallar sig gammaltroende som lämnade det rysk-ortodoxa kyrkan.   De tar avstånd från ”världen” och isolerar sig runt om i Ryssland.

Jag läser en bok om en familj som bosatt sig ute i det ryska Sibirien. Mitt bland bergen och skogen. 25 mil från närmaste granne har de sex familjemedlemmarna byggt sig en hydda.  Det enda säkra sätet att komma dit är med helikopter. När det är vinter går snön upp till midjan. De riskerar att svälta ihjäl om trädgården inte ger någon mat. De riskerar möta vilda björnar och kan frysa ihjäl om vintern är för hård.

Av hampa har de vävt säckar att klä sig med. Stugan är mörk och sotig.

Familjen upptäcktes av en slump av några geologer som med helikopter letade järnmalm. Då levde fem stycken i familjen. Pappan och fyra barn som hunnit bli runt 30-40 år. De två yngsta hade aldrig sett någon annan människa.

Geologerna etablerar en kontakt och tillslut kommer författaren av boken jag läser i kontakt med familjen.

Han följer dem och tillslut är det bara en familjemedlem kvar, den yngsta dottern  Agafja. 

Trots svåra sjukdomar, och ensamheten ute i den Sibiriska vildmarken vägrar hon flytta till släktingar som delar hennes tro. Det är inget för mig ,säger hon bara och strävar vidare. Man har svårt att inte tycka om henne. Samtidigt som man blir lite irriterad över att on inte tar emot hjälp. Men hon är så övertygad att detta är det rätta. Allt är Guds vilja.

Jag kan inte annat än att bli imponerad av hennes styrka. Hon lever än idag där ute och är troligtvis i 60års ålder.

Vill du veta mer?Lläs boken om Eremiterna i Tajgan

Resor

Jag har över en veckas komptid att ta ut. Det skulle ju passa bra att få ut och resa en liten sväng. Egentligen räcker det att hyra en liten stuga med öppen eld vid havet. Fårö kanske? Ta med en bra bok och bara vara. Vågar jag det?

Jag Skulle gärna vilja åka till Italien och Vatikanstaten också. Men helst vill jag till Nepal och vandra men det blir ett längre projekt. Jag var i Spanien för över ett år sedan och gick pilgrimsleden som löper tvärs över norra spanien. El Camino.

Jag var tvungen att avbryta efter ca 23 mil ( den är 80 mil lång) Men det var en fantastisk resa. Man kommer så nära naturen när man vandrar.

Jag vet inte var min längtan att få resa kommer ifrån. Jag kommer ihåg hur avundsjuk jag var på alla klasskompisar som kom hem och berättade om alla resor de varit på. Jag sög i mig som en svamp när de berättade och sökte sedan upp stället på internet och drömde att det var jag som hade varit där.

Jag är en drömmare, som undrar vad som finns bakom nästa krön.

Mamma

Regn och blåst. Jag gör inte mycket mer än funderar idag. Jag tänker mycket på mamma.

Det är två år sedan hon dog. Dom säger att första året är svårast, men jag vet inte.

Det första året hände så mycket. Jag fyttade hit och dit till familjehem, byte av skola, flytt igen, krångel med familjehem. Kände mig oönskad och hade inte tid att sörja. Jag har inget begrepp om vad som hände och när. Nu har allt lugnat ner sig. Jag har ett boende och ett arbete, men då jobbar jag istället hela tiden för att slippa känna.  I dag är jag ledig och då kommer allt i fatt mig. Då är det tungt.

Livet är ganska ensamt, men det är jag som valt detta och ä fortfarande övertygad om att ensam reder sig själv. Men just nu käns det inte riktigt så.

Här kommer två bilder. Ett på havet och på mammas favoritblomma, liksom min.

 

Bilbekymmer

Det var ett tag sedan jag skrev. Känner att jag inte har något av värde att säga. Men samtidigt, hur många bloggar fnns det som handlar om…ingenting?

Jag funderar på bilar. Bland det bästa jag gjorde var att skaffa körkort.  Vilken frihet! Här på Gotland, utanför Visby måste man  nästan ha körkort för att kunna ta sig. Bussarna går inte allt för ofta.

Men så kommer räkningarna, skatten, reparationer och besiktning. Alla sparpengar jag ser kunde ha hamnat på resor och annat roligt. Men ändå väljer jag att ha kvar bilen.

Jag har 1,5 mil till Visby och mitt arbete. Jag har funderat på att sälja bilen och köpa moped. Det fungerar ju på sommaren men på vintern blir det kallt.  På sommaren kan jag ju även cykla till jobbet.

En tanke är att ställa av bilen på våren och sommaren och sedan ställa på den igen på vintern. Spar man nånting då? Blir skatten och försäkringen mindre?

Ja, det blir att fundera lite till.
Jag har placerat min blogg i
Visby på bloggkartan.se

Dödsstraff

Idag avrättas Richard Cooeys. Han dömdes 1986 till döden för mord på två tonåringar i Ohio.

Om man googlar på hans namn får man upp korta notiser om att han försökt skjuta upp avrättningen på grund av att han är för tjock. Att de som skulle verkställa avrättningen skulle få svårt att få in nålen. Artiklarna avslutas med vilken mat den dödsdömde åt i går.

Korta notiser som handlar om att mannen är för tjock och vad han åt. Inte en enda stavelse om det sjuka i att samhället berövar en människa livet.  Inte en enda stavelse om hur oetiskt det är, ingen fakta på hur många som är dödsdömda, ingen debatt.

Mannen får sin injektion och dör. Det enda samhället reagerade på var att han var några kilon för tjock och  att det på grund av detta skulle bli problem att hitta  venen giftet skulle in i.

 

Fakta:

Fakta om dödsstraffet i världen under 2007
Enligt Amnestys uppgifter avrättades minst 1 252 personer i 24 länder.

Minst 3 347 personer dömdes till döden i 51 länder. Fem länder stod för mer än 80 procent av alla avrättningar.
Kina, Iran, Pakistan, Saudiarabien och USA.

Läs mer här

Sexighet

Alltså, tidningar är helt otroliga på att hitta ämnen som handlar om sex.

Hitta din sexiga stil, Laga den sexigaste maträtten.

Och nu, rubrik från Aftonbladet,  ”så kan finanskrisen göra ditt sexliv hetare”

Jag blir trött

Tro

Jag önskar jag hade en tro. En tro på en Gud som var god. En tro på att man kommer att leva vidare efter detta liv.

Det låter som om det är lätt att vara troende. Om man har det jobbigt kan man lägga allt i Guds händer. Man är trygg och är aldrig ensam. Eller, vad innebär det att vara kristen egentligen? Vad betyder det att man överlåter sig till Gud?

`Nej, jag tänker för mycket. Är för realistisk för att tro på en Gud. Det har hänt så mycket, FÖR mycket för att det ska finnas en Gud som hjälper. Vi är ensamma. Det finns inget liv efter detta. Krass och tråkig tanke. Till och med en tanke som får mig att känna sorg i hjärtat.

Vandring

Jag har ett projekt där jag ska vandra runt hela Gotland. Jag kör ut med bilen till stället jag stannade på förra gången, vandrar så långt jag orkar och vänder tillbaka. På så sätt blir det Gotland runt två gånger.

Idag sken solen så jätteskönt att jag satte på mig vandrarkläderna och tog med kaffetermosen.

Söder om Tofta stannade jag bilen och började gå mot Klintehamn.

Jag hittade en jättefin sandstrand som jag inte haft en aning om att den fanns. Hoppade sedan över ett trasigt stängsel och hittade en massa Får som gick och betade. Något nervös gick jag bland dem och letade extra noga om någon bagge stod och väntade med sina horn. Men nej, de bara tittade slött och forsatte med sitt.

.

Det kan hända mycket när man vandrar på Gotland. Helt plötsligt dyker en golfbana upp. Jag bestämmer mig för att gå på stranden nedanför banan med risk för att få en boll i huvudet.

Banan är väldigt lång och tycks aldrig ta slut.  Jag funderade på att gena genom hela golfbanan för att komma till vägen.  Men bakom mig hör jag ett surrande ljud och upptäcker att nån typ av golfvaktmästare förföjer mig med sin golfbil. Antagligen för att kolla att jag inte tog ett enda steg innanför golfbanan.

Mannen försvann tillslut men jag vågade ändå inte gena, I fall det  fanns kameror eller vaktmästare som gömde sig i sandbunkrarna. Turen blev på så vis väldigt lång och det var skönt att komma hem och slänga fötterna på sängen.

(Klicka på bilderna så blir de större)

       

Anders Eklund

Ja, då fick han livstid . Anders Eklund.

Livstids fägelse betyder ju inte att han sitter inne hela livet, tyvär. Någon gång kommer han ut och jag hoppas innerligt att han får vård på något sätt innan han släpps ut.

Han blev friskförklarad i de psykologiska testerna. Han visste alltså vad han gjorde när han begick dessa hemska brot. Men jag tror att man är sjuk om man kan begå brott ,trots att man vet att det är fel. Och sjuka människor behöver vård.

På jobbet framkom många synpunkter när vi pratade om detta. Till min förvåning var många för dödsstraff. Vilket jag tycker är att helt tappa respekten för livet. Dessutom känns det som om han kommer undan alldeles för lätt om ett dödsstraff skulle dömas.

 Nej han ska sitta inne, en lång lång tid.

Man kan bara hoppas att han känner grym ånger och inte är helt oberörd.

Alkohol

Idag tänkte jag skriva ett långt inlägg om andlighet och hade många existensiella frågeställningar. Men jag har annat viktigt att säga just nu.

Det handlar om alkohol.

Det har precis varit helg och på jobbet frågar man ut varandra om man varit ute nåt på krogen. Hur bakfull man är och om man ska ut i nästa helg igen.

Jag är aldrig ute på krogen, vilket gör att jag ibland känner mig lite utanför. Varje gång vi ska ha en personalträff, umgås och teambilda så bjuds det på alkohol på kvällen. Det är en umgängesdryck som många inte klarar av att hantera. Det är tillochmed status att vara den som drack mest och gjorde bort sig bäst.

Jag anses nog som en riktig tråkmåns som väljer att låta bli att dricka. Visst har jag ”trillat” dit, varit full och haft ångest efteråt. Men jag måste akta mig extra noga. Min mamma var alkoholist.

Sånt ligger i generna har jag hört. Men ibland är det riktigt svårt att motstå grupptrycket.

Varför? Är frågan jag ställer mig. varför börjar man dricka, hur blir man beroende, hur tänker ens förälder som blivit beroende av alkohol? Vet dom innerst inne att de inte borde ta den där ölen? 

Asch jag vet inte, jag kanske känner till svaren om jag tänker efter..eller inte.

Nej jag kan inte fortsätta skriva. Det blir inget förståeligt inlägg. Det inre kaoset blir för tydligt. Och jag tvekar om jag ska lägga ut detta på internet till allas beskådan. Men ändå..varför inte. Jag vill ju att ögon ska öppnas, då måste jag vara beredd på att ge lite av vad jag har .

 

På nåt sätt