Ensamhet

Det är om ryggen man känner saknad.

Framsidan håller nog masken. Ansiktet kan, om inget annat träffa sig själv i spegeln. Det är nacken som är ensam.

Magen kan man ta  i famnen och rulla ihop sig om.

Men ryggen blir kvar, ensam.

Det är därför huldror och djinner framställs med urholkad rygg-ingen trycker nånsin sin varma mage bakifrån mot dem. Där arbetar istället ensamhetens håljärn.

Ensamheten möter man inte. Den kommer bakifrån och hinner upp oss.

 

 

Från utrota varenda jävel av Sven Lindqvist