Dilema

Jag var och köpte två stycken ljus bollar som jag tänkte pynta fönstret med.

Jag blev grymt förvånad när jag packade upp den ena kartongen och den var tom!

 Det är detta jag har svårt för , att hävda min rätt. Jag skulle ju vara tvungen att ringa butiken men jag var riktigt nervös och tänkte strunta i det flera gånger.

Problemet är att butiken ligger på andra sidan ön och det är liksom inte alls med vägen som jag brukar köra.

Butiksägaren bara skrattade när jag tillslut ringde, och bad mig komma in och hämta en ny ”boll” Ok sa jag vagt men tänkte sen när jag lade på att bara bensinkostnaden kommer att kosta lika mycket som ljusbollen. De borde i såfall betala min bensin. Skulle jag ringa upp och säga det? Vågar jag kräva det när jag kommer dit?

Det är jobbigt för jag känner att jag är till besvär och kräver saker. Fast jag egentligen innerst inne ju VET att de borde skicka, ge mig denna lampa utan att jag ska behöva ha en extra kostnad för det. De sålde ju faktiskt en tom kartong till mig.

Det låter säkert som en skitsak för vem som helst men för mig är det svårt och något jag måste arbeta på ideligen.

Mask

Gladmasken är på.

Karaktär?

Så svårt det är med mat.

Hemma hos mamma var det jag som lagade maten annars hade vi inte fått någon mat. De mesta av pengar gick dock till sprit och droger och jag hade bara lärt mig laga makaroner så det blev makaroner nästan varje dag. Tur skolmaten fanns.  Ytterligare en bra grej med sverige, gratis skolmat! Hade inte det funnits så vet jag inte vad.

Nu har jag fastnat i makaronsvängen. Jag har inga idéer till vad man kan laga. Hur man tillagar och jag är inte speciellt intresserad heller. Men jag måste ju.  På jobbet har vi fått göra hälsoprofiler. Och pratat om våra kost och motionsvanor med utbildade personer.

Summa sumarum så låg jag på en kurva som var ”mindre bra” översatt till ren svenska : det var åt skogen! längst ner på kurvan. Jag är inte förvånad men nu har jag verktyg till att förändra detta. Dessutom har samma kloka människa som gav mig Kalle Anka tidningar gjort ett matschema till mig och det fungerar faktiskt för det mesta,  Tack!

Ingen kan motionera åt mig och ingen kan laga mat åt mig. Det är bara jag som kan förändra.

Hur var det med karaktären egentligen?

Ensamhet

Det är om ryggen man känner saknad.

Framsidan håller nog masken. Ansiktet kan, om inget annat träffa sig själv i spegeln. Det är nacken som är ensam.

Magen kan man ta  i famnen och rulla ihop sig om.

Men ryggen blir kvar, ensam.

Det är därför huldror och djinner framställs med urholkad rygg-ingen trycker nånsin sin varma mage bakifrån mot dem. Där arbetar istället ensamhetens håljärn.

Ensamheten möter man inte. Den kommer bakifrån och hinner upp oss.

 

 

Från utrota varenda jävel av Sven Lindqvist

Sig själv?

Hur tusan ska man veta vem man är?

Var som dig själv ,säger folk och då står jag där som ett frågetecken.

Jul..igen…

Folk börjar prata om jul. Knäck ska göras, gardiner sättas upp och paket köpas.

Jag har otroligt dubbla känslor inför julen. Hemma firade vi inte jul. Det kom hem folk till oss som drack och drogade. Jag skulle passa opp. Hämta öl  i kylen , städa upp, torka spyor. Trippa på tå så ingen blev arg.

 Egentligen var det som alla de andra dagarna men det kändes mest på julen. Jag förstod ju senare att man firade jul genom att klä julgran, umgås med famlj, se Kalle anka , hälsa på tomten och sånt.

Jag ville också ha detta. Jag minns att jag frågade mamma en dag om vi inte åtminstone kunde ha julgran ett år. Jag gick och hoppades och så när julafton kom tog jag upp frågan igen och hon bara skrattade.

Ett annat år tog jag faktiskt pengar från mammas sambo. Gick ner och köpte den smalaste, tunnaste granen ( skulle ju släpa med mig den hem) och ställde den i hörnet i lägenheten. Jag hade inget att klä den med men jag var riktigt stolt över bedriften av att ha ordnat en julgran, tills mamma och hennes sambo kom hem och slängde ut den.

I plugget efter lovet visade klasspolare upp vad de hade fått i julklapp, jag fick såklart också frågan och jag hade stora problem med att hitta på saker jag fått. Jag minns en gång att jag sa till en person att vi var religiösa och inte firade jul. Jag hade väl läst det nånstans att vissa människor inte firade jul pga sin tro.

Så julen är väldigt laddad. Jag känner ibland att jag skiter väl i den traditionen men samtidigt vill jag också finnas med och ta del av den.

Nu är jag fri att skapa egna traditioner. Jag kan faktiskt köpa en egen julgran, klä den och triumfera.

Föräldralös?

Oj, är du föräldralös frågade någon.

Nej jag är inte föräldralös. Det finns ingen som är föräldralös. Mina föräldrar finns bara inte fysiskt närvarande.

Dom på jobbet tycker nog jag är lite hemlighetsfull. Jag pratar aldrig om min bakgrund, och sällan om mitt liv för övrigt. Det är svårt tycker jag. Vad ska jag säga liksom?

Och snart är det jul…..

Mamma

Regn och blåst. Jag gör inte mycket mer än funderar idag. Jag tänker mycket på mamma.

Det är två år sedan hon dog. Dom säger att första året är svårast, men jag vet inte.

Det första året hände så mycket. Jag fyttade hit och dit till familjehem, byte av skola, flytt igen, krångel med familjehem. Kände mig oönskad och hade inte tid att sörja. Jag har inget begrepp om vad som hände och när. Nu har allt lugnat ner sig. Jag har ett boende och ett arbete, men då jobbar jag istället hela tiden för att slippa känna.  I dag är jag ledig och då kommer allt i fatt mig. Då är det tungt.

Livet är ganska ensamt, men det är jag som valt detta och ä fortfarande övertygad om att ensam reder sig själv. Men just nu käns det inte riktigt så.

Här kommer två bilder. Ett på havet och på mammas favoritblomma, liksom min.

 

Alkohol

Idag tänkte jag skriva ett långt inlägg om andlighet och hade många existensiella frågeställningar. Men jag har annat viktigt att säga just nu.

Det handlar om alkohol.

Det har precis varit helg och på jobbet frågar man ut varandra om man varit ute nåt på krogen. Hur bakfull man är och om man ska ut i nästa helg igen.

Jag är aldrig ute på krogen, vilket gör att jag ibland känner mig lite utanför. Varje gång vi ska ha en personalträff, umgås och teambilda så bjuds det på alkohol på kvällen. Det är en umgängesdryck som många inte klarar av att hantera. Det är tillochmed status att vara den som drack mest och gjorde bort sig bäst.

Jag anses nog som en riktig tråkmåns som väljer att låta bli att dricka. Visst har jag ”trillat” dit, varit full och haft ångest efteråt. Men jag måste akta mig extra noga. Min mamma var alkoholist.

Sånt ligger i generna har jag hört. Men ibland är det riktigt svårt att motstå grupptrycket.

Varför? Är frågan jag ställer mig. varför börjar man dricka, hur blir man beroende, hur tänker ens förälder som blivit beroende av alkohol? Vet dom innerst inne att de inte borde ta den där ölen? 

Asch jag vet inte, jag kanske känner till svaren om jag tänker efter..eller inte.

Nej jag kan inte fortsätta skriva. Det blir inget förståeligt inlägg. Det inre kaoset blir för tydligt. Och jag tvekar om jag ska lägga ut detta på internet till allas beskådan. Men ändå..varför inte. Jag vill ju att ögon ska öppnas, då måste jag vara beredd på att ge lite av vad jag har .

 

På nåt sätt