Dödsstraff

Idag avrättas Richard Cooeys. Han dömdes 1986 till döden för mord på två tonåringar i Ohio.

Om man googlar på hans namn får man upp korta notiser om att han försökt skjuta upp avrättningen på grund av att han är för tjock. Att de som skulle verkställa avrättningen skulle få svårt att få in nålen. Artiklarna avslutas med vilken mat den dödsdömde åt i går.

Korta notiser som handlar om att mannen är för tjock och vad han åt. Inte en enda stavelse om det sjuka i att samhället berövar en människa livet.  Inte en enda stavelse om hur oetiskt det är, ingen fakta på hur många som är dödsdömda, ingen debatt.

Mannen får sin injektion och dör. Det enda samhället reagerade på var att han var några kilon för tjock och  att det på grund av detta skulle bli problem att hitta  venen giftet skulle in i.

 

Fakta:

Fakta om dödsstraffet i världen under 2007
Enligt Amnestys uppgifter avrättades minst 1 252 personer i 24 länder.

Minst 3 347 personer dömdes till döden i 51 länder. Fem länder stod för mer än 80 procent av alla avrättningar.
Kina, Iran, Pakistan, Saudiarabien och USA.

Läs mer här

Tro

Jag önskar jag hade en tro. En tro på en Gud som var god. En tro på att man kommer att leva vidare efter detta liv.

Det låter som om det är lätt att vara troende. Om man har det jobbigt kan man lägga allt i Guds händer. Man är trygg och är aldrig ensam. Eller, vad innebär det att vara kristen egentligen? Vad betyder det att man överlåter sig till Gud?

`Nej, jag tänker för mycket. Är för realistisk för att tro på en Gud. Det har hänt så mycket, FÖR mycket för att det ska finnas en Gud som hjälper. Vi är ensamma. Det finns inget liv efter detta. Krass och tråkig tanke. Till och med en tanke som får mig att känna sorg i hjärtat.

Ett steg i taget

Vem är jag, var är min plats och vad har jag för syfte?

Detta är frågor jag ofta återkommer till. Jag läser böcker om Kristendom, Judendom, Buddhism, och en mängd  andra religioner och dess undergrenar. Jag läser böcker om andra människors liv med förhoppning om att hitta mig själv, min tro och min plats på jorden.

Men jag börjar tvivla på om detta är rätt sätt att gå. Jag kan inte hitta någon livsbeskrivning och bruksanvising i böcker som andra skrivit. Jag måste ju läsa och skriva min egen bok. Det är en smått Jobbig insikt. Att resa inåt skrämmer.