Nej nåt mer blir det nog inte här.  Jag tar en paus…

Det var ett tag sedan jag skrev. Jag har varit på fastlandet och firat jul

Nu förbereder jag mig inför en personalfest. Jag är en total modekatastrof och vet inte hur man bär upp en klänning men nu har jag lånat en och jag känner mig som ett ufo.
Jag funderar på att inte gå, fester gör mig nervös. Man ska prata och vara social och jag är rädd att göra bort mig.

Samtidigt är det årets stora fest, med artister och överraskningar och det låter ju spännande.

Nu åste jag gå

Jag var och köpte två stycken ljus bollar som jag tänkte pynta fönstret med.

Jag blev grymt förvånad när jag packade upp den ena kartongen och den var tom!

 Det är detta jag har svårt för , att hävda min rätt. Jag skulle ju vara tvungen att ringa butiken men jag var riktigt nervös och tänkte strunta i det flera gånger.

Problemet är att butiken ligger på andra sidan ön och det är liksom inte alls med vägen som jag brukar köra.

Butiksägaren bara skrattade när jag tillslut ringde, och bad mig komma in och hämta en ny ”boll” Ok sa jag vagt men tänkte sen när jag lade på att bara bensinkostnaden kommer att kosta lika mycket som ljusbollen. De borde i såfall betala min bensin. Skulle jag ringa upp och säga det? Vågar jag kräva det när jag kommer dit?

Det är jobbigt för jag känner att jag är till besvär och kräver saker. Fast jag egentligen innerst inne ju VET att de borde skicka, ge mig denna lampa utan att jag ska behöva ha en extra kostnad för det. De sålde ju faktiskt en tom kartong till mig.

Det låter säkert som en skitsak för vem som helst men för mig är det svårt och något jag måste arbeta på ideligen.

I dag ska jag pyssla lite. Städa bilen och diska bland annat. Det är fint med ljus så jag skall nog iväg och köpa lite värmeljus och mysa lite med den bok jag läser nu. En bok som för övrigt är grymt bra! Lite svår att hålla i dock eftersom det är på 900 sidor och en pocketbok.

Jag har börjat träna på gym och det är så skönt att känna att kroppen arbetat. Jag har en skön träningsvärk i dag.

Jag hade lite svårt att sova i natt på grund av en händelse på jobbet som gjorde mig handlingsförlamad trots att jag varit med om det en gång tidigare. Jag tänkte mycket på hur jag kunnat handla annorlunda.

Alla grannar och hus omkring har pyntat så fint med stjärnor och ljusstakar i fönstren. Det är mysigt när man är ute och går om kvällarna. Kanske själv ska ha en stjärna eller nåt? Får se vad det blir i dag.

Önskar  alla en trevlig advent.

Sitter och tittar på Bonde söker fru.  Vilket hemskt program egentligen. Att bli ratad, utröstad ofentlig inför svenska folket.

     Vem var Che Guevara? Vad hade han för tankar och vad kämpade han egentligen för? Detta var några tankar jag hade när jag köpte Björn Kumms bok: Che.

Björn Kumm är journalisten som var en av de som 1967 stod på flyplatsen i den Bolivianska staden Vallegrande och såg liket av Che Guevara visas upp.

  I Björns bok får vi följa Che Guevara från början när han studerade till läkare och sedan drog sig ut med sin motorcykel runt syd Amerika. Guevaras revolutionära liv börjar när han klev ombord på en liten båt som tog honom tillsammans med 80 st andra gerillasoldater till Kuba för att starta ett gerilla krig.

Boken beskriver revolutionen och hur Che Guevara blev den främste ledaren.  Den beskriver även hur han kämpar i Kongo och sedan tillslut i Bolivias djungler.

Början av boken är bra. Det är där jag känner att jag kommer huvudpersonen nära. Sedan är det en lång transportsträcka i beskrivningar av krigsföring och gerilla krig. Jag tröttnar rätt fort och har fortfarande mina frågetecken om vem Che Guevara var när jag lägger ifrån mig boken. Och jag undrar fortfarande hur han kunde bli och varför han är en ikon för många.

Che lämnade efter sig en mängd dagböcker och vad jag förstår har några av dem blivit översatta till svenska. Kanske är det där man ska söka för att lära känna Che.

Jag skulle till Stockholm, men det blåste så otäckt och vägen är igenmurad av snö så jag stannade hemma. Jag är ledig några dagar och vet inte vad jag ska hitta på att göra.

Jag läser en bok om Che Guevara. Jag har ju hört talas om honom och ville läsa lite om vem det var.

Nu har jag inte läst hela boken men jag funderar på varför människor köper tröjor med hans bild, och beundrar honom så mycket. Ja han kämpade för det han trodde var sant .Han kämpade för frihet men han gjorde det genom att döda människor i sin väg.  Det tycker jag inte man skall hylla någon för. Nej då tycker jag fortfarande Mahatma Gandhi skall pryda min tröja eller min vägg.

Men jag läser vidare och kanske byter uppfattning.

Såhär ser det ut om man tittar ut.

Gladmasken är på.

Så svårt det är med mat.

Hemma hos mamma var det jag som lagade maten annars hade vi inte fått någon mat. De mesta av pengar gick dock till sprit och droger och jag hade bara lärt mig laga makaroner så det blev makaroner nästan varje dag. Tur skolmaten fanns.  Ytterligare en bra grej med sverige, gratis skolmat! Hade inte det funnits så vet jag inte vad.

Nu har jag fastnat i makaronsvängen. Jag har inga idéer till vad man kan laga. Hur man tillagar och jag är inte speciellt intresserad heller. Men jag måste ju.  På jobbet har vi fått göra hälsoprofiler. Och pratat om våra kost och motionsvanor med utbildade personer.

Summa sumarum så låg jag på en kurva som var ”mindre bra” översatt till ren svenska : det var åt skogen! längst ner på kurvan. Jag är inte förvånad men nu har jag verktyg till att förändra detta. Dessutom har samma kloka människa som gav mig Kalle Anka tidningar gjort ett matschema till mig och det fungerar faktiskt för det mesta,  Tack!

Ingen kan motionera åt mig och ingen kan laga mat åt mig. Det är bara jag som kan förändra.

Hur var det med karaktären egentligen?

Det är om ryggen man känner saknad.

Framsidan håller nog masken. Ansiktet kan, om inget annat träffa sig själv i spegeln. Det är nacken som är ensam.

Magen kan man ta  i famnen och rulla ihop sig om.

Men ryggen blir kvar, ensam.

Det är därför huldror och djinner framställs med urholkad rygg-ingen trycker nånsin sin varma mage bakifrån mot dem. Där arbetar istället ensamhetens håljärn.

Ensamheten möter man inte. Den kommer bakifrån och hinner upp oss.

Från utrota varenda jävel av Sven Lindqvist